2 år sedan idag min ängel. 2 år sedan du gjorde det ofattbara, och lämnade oss. 2 år sedan, men jag förstår fortfarande inte hur du kunde göra det, och att det är sant. Jag vill inte tro att min lilla skruttunge är i himlen. Hela dan har gått åt att tänka på annat för att jag inte ska börja gråta, men det är inte lätt. Nästan direkt jag kom hem brast det. Men jag vill inte visa det för andra, jag vill inte visa mig svag. Så jag gömmer mig på rummet med din tavla i famnen och gråter, med dig. Jag blir alldeles skakis när jag skriver nu, det sprängs bakom ögonen och jag vill bara skrika. Jag saknar dig så otroligt jävla mycket. Det känns som att någon står och hugger mig flera gånger om i bröstet och vrider om. Jag kan inte tänka mig hur din familj känner just nu. Jag vill bara att du ska komma tillbaka och lysa upp våra liv igen älskling. Vara den där spralliga, gosiga, muntra, underbara tjejen som du är! Den vi alla älskar så otroligt mycket. Jag skulle kunna göra nästan vad som helst för att få dig tillbaka, min bästa ängel.

Den här bilden togs samma dag du lämnade oss, 25 september 2006