Har inte haft nån motivation alls till att skriva på de senaste dagarna. Har mycket på gång i huvudet. Men det största problemet håller på att lösas, hoppas jag. Som ni vet har jag haft det lite jobbigt de senaste dagarna och nu vill jag skriva av mig det. Så nu får ni veta.

När jag skulle välja gymnasium i 9an så hade jag ingen aning om vad jag ville bli eller vad jag ville gå. Jag kom inte in på frisör som jag ville och jag trodde inte jag kom in på hvfoto men det gjorde jag egentligen. Men mitt val blev Samhälle/Ekonomi. Det sämsta valet i mitt liv kan man säga. Jag hamnade i världens bästa och underbaraste klass som jag älskar, men själva programmet stämmer inte alls in på min kunskapsförmåga eller ork till att plugga. Men jag har pinat mig igenom detta ett och ett halvt år och kämpat och kämpat. Men i början av veckan brast det. Jag satt hemma och grinade för jag mådde så dåligt av skolan. Ni kanske tycker det låter töntigt/svagt, men jag gjorde det. Jag mådde riktigt dåligt och kände att jag inte klarade mer. Mamma kom upp och vi satt och pratade. Jag berättade hur jag kände, att jag inte orkar eller pallar skolan och allt plugg vi har, jag förstår ingenting av det vi gör. Ingen av oss visste vad vi skulle göra åt saken, men mamma gick ner och pratade med pappa medans jag gjorde mig klar för sängen. När jag kom ner ville pappa prata med mig. Han berättade att han bytte program 2 gånger för han inte hittade en linje som passade han och sedan hoppade han av skolan. Han undrade vad jag ville syssla med osv. Både mamma och pappa sa att de stödjer mig i vilket beslut jag än tar, bara jag mår bra. Jag sov nere med mamma och hundarna den natten. Men det blev inte mycket till sova. Jag och mamma låg och pratade några timmar om framtiden, vad jag ville göra, hur vi skulle hantera det här osv. Sen kunde jag inte sova, jag låg och va orolig och allting snurrade i huvudet på mig. Ska jag byta linje? Ska jag kämpa ut sista tiden? Ska jag hoppa av skolan helt och hållet? Sov väl kanske 3 timmar eller så, allt som allt den natten. På morgonen ringde mamma till syon på skolan och vi fick möte samma dag klockan 2. Vi gick dit och pratade om hur vi skulle göra. Ska jag vara ärlig så ville jag faktiskt hoppa av skolan helt, bli av med skiten och börja den utbildning jag verkligen vill gå. Men för att kunna gå den utbildningen måste man vara 18 och helst ha gått 3 år i gymnasiet. Så där sprack det. Samtidigt vill jag inte ge upp. Jag känner mig misslyckad...

Vi har fortfarande inte kommit fram till något, hur jag ska göra. Men om jag väljer att gå kvar på Ekonomi så kan jag välja bort några jobbiga kurser så jag klarar av det. Och det är ju min klass jag vill gå med och det är min klass jag vill göra guldtrofén med, gå på balen med och springa ut på trappan med, ingen annan klass. Så går detta att ordna, som jag verkligen hoppas, så går jag nog kvar på Ekonomi. Men det återstår att se.

Som jag sagt till mina vänner i klassen, jag bryr mig om vad ni tycker och tänker, men det är mitt val. Ni får säga vad ni tycker, men snälla, döm mig inte.